Johan Norberg skriver om två böcker om introversion:
"Många tror mig inte när jag berättar att jag är introvert, då jag föreläser mycket och trivs på scen. Men det är inte ovanligt bland inåtvända. Att stå inför publik kan tvärtom passa oss särskilt bra. Då har vi en viss roll, får ägna oss åt våra favoritämnen, och blir inte ständigt avbrutna på det sätt som är vanligt i vardagliga konversationer. Det är faktiskt mycket mer energikrävande att småprata på minglet före föreläsningen, eller på middagen efteråt."
"Den kanske tredjedel av befolkningen som är introvert reflekterar mer innan de talar och koncentrerar sig helst på en sak åt gången, medan extroverta lättare uttrycker sina känslor, associerar snabbare och kan hålla fler bollar i luften. Introverta har svårt för småprat eller jobbmöten med många deltagare, men kan diskutera ämnen de bryr sig om i timtal. De bryr sig mindre om status och andras omdömen, men är samtidigt mer konflikträdda (”Höjer du rösten mot mig kommer jag att tänka på det i flera dagar”, som Jonkman skriver). "
"Man skulle kunna tro att introverta är mindre mottagliga för intryck, men den vanligaste förklaringen till deras beteende är tvärtom att de är mer känsliga för dem. De blir överväldigade av umgänge för att de insuper fler intryck och reflekterar mer över dem. Introverta läser omedvetet av ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonfall noga, väger innebörden i det som sägs, analyserar hur det passar in i deras kunskapsmassa och funderar över olika sätt att svara."
"Extroverta tjattrar på utsidan medan introverta har sitt tjatter på insidan, som en psykolog har uttryckt det. Inåtvända ältar säkert sina problem lika mycket som utåtvända, men de gör det inne i huvudet, och meddelar omgivningen först när de har kommit fram till en slutsats, vilket kan vara mycket obehagligt för överraskade närstående, som känner sig utestängda."
http://www.svd.se/kultur/understrecket/sa-kan-inatvanda-komma-ut_8228858.svd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar