onsdag 26 februari 2014
Inspirerande vighet
Källa: http://fatchickswhoexercise.tumblr.com/post/52456722425/healthylittlepenguin-drowningweightloss-a
söndag 9 februari 2014
Introvert personlighet
Johan Norberg skriver om två böcker om introversion:
"Många tror mig inte när jag berättar att jag är introvert, då jag föreläser mycket och trivs på scen. Men det är inte ovanligt bland inåtvända. Att stå inför publik kan tvärtom passa oss särskilt bra. Då har vi en viss roll, får ägna oss åt våra favoritämnen, och blir inte ständigt avbrutna på det sätt som är vanligt i vardagliga konversationer. Det är faktiskt mycket mer energikrävande att småprata på minglet före föreläsningen, eller på middagen efteråt."
"Den kanske tredjedel av befolkningen som är introvert reflekterar mer innan de talar och koncentrerar sig helst på en sak åt gången, medan extroverta lättare uttrycker sina känslor, associerar snabbare och kan hålla fler bollar i luften. Introverta har svårt för småprat eller jobbmöten med många deltagare, men kan diskutera ämnen de bryr sig om i timtal. De bryr sig mindre om status och andras omdömen, men är samtidigt mer konflikträdda (”Höjer du rösten mot mig kommer jag att tänka på det i flera dagar”, som Jonkman skriver). "
"Man skulle kunna tro att introverta är mindre mottagliga för intryck, men den vanligaste förklaringen till deras beteende är tvärtom att de är mer känsliga för dem. De blir överväldigade av umgänge för att de insuper fler intryck och reflekterar mer över dem. Introverta läser omedvetet av ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonfall noga, väger innebörden i det som sägs, analyserar hur det passar in i deras kunskapsmassa och funderar över olika sätt att svara."
"Extroverta tjattrar på utsidan medan introverta har sitt tjatter på insidan, som en psykolog har uttryckt det. Inåtvända ältar säkert sina problem lika mycket som utåtvända, men de gör det inne i huvudet, och meddelar omgivningen först när de har kommit fram till en slutsats, vilket kan vara mycket obehagligt för överraskade närstående, som känner sig utestängda."
http://www.svd.se/kultur/understrecket/sa-kan-inatvanda-komma-ut_8228858.svd
Ilse Sand om HSP
"Får du en klump i magen som sitter kvar i dagar när du har sagt ifrån till en kollega? Märker du bums när någon blir sårad av en kommentar medan andra bara pratar vidare? Då kanske du tillhör de 20 procenten som är ”högkänsliga”, ”highly sensitive persons” eller HSP på engelska.
– Det är ingen diagnos utan ett karaktärsdrag. Vissa föds med ett känsligare nervsystem, tar in fler intryck och tänker mer över dem än andra, säger Ilse Sand, dansk psykoterapeut och teolog som nyligen kom ut med boken Elsk dig selv (Älska dig själv), en guide för högkänsliga och andra känsliga själar.
– Högkänsliga har inget skyddande filter. Allt de upplever går rakt in. De har ofta låg självkänsla och höga krav på sig själva.
Studier visar att drygt en tredjedel av de högkänsliga är utåtriktade, men upplever kallprat som frustrerande.
– En högkänslig skapar djupare kontakt på två timmar än andra kan göra på en hel kväll, säger Ilse Sand.
HSP-personer känner ofta oro och har en tendens att tänka för mycket. Det tar på krafterna att ha sinnena vidöppna hela tiden och alltid analysera allt.
– Högkänslighet är på många sätt en gåva, men om man inte skapar plats i sitt liv att njuta av fördelarna med att vara högkänslig blir det tungt. Många utvecklar sin kreativitet, något som är viktigt för en HSP-person. Därför är det viktigt att få utlopp för sin kreativitet, skriva, måla, dansa, spela ett instrument, sjunga. Då får man ut känslorna ur kroppen och blir mer harmonisk, säger Ilse Sand."
http://mabra.com/kanslig-och-lattsarad-du-kan-vara-en-hsp/
Ja, att skriva hjälper. Det känns faktiskt alldeles nödvändigt.
lördag 8 februari 2014
"Älska dig själv – En guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar"
Åh. Jag måste läsa den boken.
"Det finns mycket intressant att lära sig om hur man som särskilt sensitiv fungerar, som till exempel hur man hanterar bråk. Det finns en allmän uppfattning om att man ska bråka när något känns fel. Men här får man veta hur finurliga knep många har för att undvika bråk, men ändå hitta lösningar. Det blir tydligt hur någon med denna personlighet faktiskt tar in väldigt mycket; en sensitiv mår väldigt dåligt av bråk och bör undvika det."
http://aspekt.nu/2013-06-18/alska-dig-sjalv-en-guide-for-sarskilt-sensitiva/
Högkänslig personlighet
Jag känner igen mig.
"Får du höra att du är överkänslig och att du inte ska ta åt dig så mycket? Behöver du ibland vila från alla ljud, ljus, dofter, människor och intryck? Brukar du känna av hur andra mår? Känna på dig vad som ska hända? Blir det för mycket ibland? Känner du dig annorlunda, att du inte riktigt passar in? Om du känner igen dig kan du ha en högkänslig personlighet – Highly Sensitive Personality."
http://aspekt.nu/2013-03-21/hogkanslig-personlighet/
Att leva livet som spaljé...
"Det är så typiskt mammor att vara odödliga. De tar hand om allt och när de försvinner märker man att hela familjen är som nån slags klängväxt på ett träd."
AK von Malmborg i en intervju i Svenska Dagbladet
Just så!
Just så ville jag inte ha det.
Jag ville inte leva mitt liv som ett klätterstöd för min före detta man...
Skilsmässan gjorde det möjligt för mig att skaka mig loss från den slingrande klängväxten som hotade att kväva mig.
Nu står jag själv. Och han växer själv.
Långt lockigt hår
Håret växer.
Frisörskan är föräldraledig och jag kan inte tänka mig att gå till någon annan...
Jag impulsköpte en kombinerad plattång/locktång på halva reapriset i höstas och tränar på att locka.
Det är faktiskt inte lätt. Och när jag står där framför spegeln och lockar och klämmer och snurrar och vrider grubblar jag... Jag känner mig snygg med stora härliga lockar men samtidigt tycker jag det är lite sorgligt att min självkänsla ökar om jag gör min yta snyggare. Att jag känner mig sexigare, kvinnligare, vackrare om håret är lockat än om det är rakt. Kanske är det själva omsorgen jag ger mig själv som gör skillnaden? Att jag ägnar tid åt mig själv? För tid tar det att locka ett långt hår och nätet är fullt av filmklipp, guider och artiklar med goda råd... Och medan jag fortsätter att grubbla fortsätter håret att växa.
Frisörskan är föräldraledig och jag kan inte tänka mig att gå till någon annan...
Jag impulsköpte en kombinerad plattång/locktång på halva reapriset i höstas och tränar på att locka.
Det är faktiskt inte lätt. Och när jag står där framför spegeln och lockar och klämmer och snurrar och vrider grubblar jag... Jag känner mig snygg med stora härliga lockar men samtidigt tycker jag det är lite sorgligt att min självkänsla ökar om jag gör min yta snyggare. Att jag känner mig sexigare, kvinnligare, vackrare om håret är lockat än om det är rakt. Kanske är det själva omsorgen jag ger mig själv som gör skillnaden? Att jag ägnar tid åt mig själv? För tid tar det att locka ett långt hår och nätet är fullt av filmklipp, guider och artiklar med goda råd... Och medan jag fortsätter att grubbla fortsätter håret att växa.
tisdag 4 februari 2014
Optimist eller pessimist?
http://www.laboratoryequipment.com/news/2014/04/brains-optimists-pessimists-are-different
“The worriers actually showed a paradoxical backfiring effect in their brains when asked to decrease their negative emotions,” Moser says. “This suggests they have a really hard time putting a positive spin on difficult situations and actually make their negative emotions worse even when they are asked to think positively.”
“The worriers actually showed a paradoxical backfiring effect in their brains when asked to decrease their negative emotions,” Moser says. “This suggests they have a really hard time putting a positive spin on difficult situations and actually make their negative emotions worse even when they are asked to think positively.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)