Trapporna såklart. Det går automatiskt nu men, lustig nog, på jobbet bara den trappan som jag vanligtvis tar. Andra trappor är liksom inte "inlärda"... Ännu...
Promenerar till affären, för vardagshandlingen. Tar ingen kundkorg utan bär Shop-Express-kassen runt i affären. Och hem...
Vad mer...
Balansbollen istället för kontorsstol vid skrivbordet.
Skriver ut på skrivaren i andra korridoren.
Ja...
onsdag 29 maj 2013
söndag 26 maj 2013
Tränings-appar och snigelfart
Appar är roligt! Att mäta sträcka och höjdskillnad och fart under promenaderna. Apparna och min bäste coach får mig ut på promenader - till och med i regn!?!
Men farten är inte så rolig... Alla går förbi mig... Tjejer som springer. Snubbar som löptränar. Kvinnor som går med promenadstavar. Tonårskillar som lunkar. Till och med pensionärerna. Ja många pensionärer är ju rysligt raska...
Fast, pappor med tvååriga barn i handen går jag förbi.
Jag försöker gå snabbare ibland. Försöker härma stegen hos den som just gått förbi mig, "fram till den parkbänken" eller "fram till den kurvan" tänker jag, men jag känner mig vinglig, klumpig.
Jag tröstar mig med att tänka att det är väl nästan inte är konditionsträning utan styrketräning jag ägnar mig åt när jag promenerar, flyttar 120 kilo vid varje steg...
Och - man hinner väl se mer när man går lite långsammare, jag njuter av försommaren, ormbunkarnas krull, trädkryparen som försöker gömma sig på andra sidan trädstammen, bäckens skvättande, liljekonvaljernas knoppar, tofsvipans kaxiga spatserande, solglittret i ån, häggens doft, ja... hellre en god promenad, även om det blir i stillsam takt, än att bli sittande i soffan!
Men farten är inte så rolig... Alla går förbi mig... Tjejer som springer. Snubbar som löptränar. Kvinnor som går med promenadstavar. Tonårskillar som lunkar. Till och med pensionärerna. Ja många pensionärer är ju rysligt raska...
Fast, pappor med tvååriga barn i handen går jag förbi.
Jag försöker gå snabbare ibland. Försöker härma stegen hos den som just gått förbi mig, "fram till den parkbänken" eller "fram till den kurvan" tänker jag, men jag känner mig vinglig, klumpig.
Jag tröstar mig med att tänka att det är väl nästan inte är konditionsträning utan styrketräning jag ägnar mig åt när jag promenerar, flyttar 120 kilo vid varje steg...
Och - man hinner väl se mer när man går lite långsammare, jag njuter av försommaren, ormbunkarnas krull, trädkryparen som försöker gömma sig på andra sidan trädstammen, bäckens skvättande, liljekonvaljernas knoppar, tofsvipans kaxiga spatserande, solglittret i ån, häggens doft, ja... hellre en god promenad, även om det blir i stillsam takt, än att bli sittande i soffan!
"Astrid går hem från byn igen i den tryckande hettan. Hon pendlar med armarna utmed sidorna medan hon går. Så går Amber: med armarna liksom pendlande, som om hon vet precis vart hon ska och även om det är ganska långt dit och man kanske inte vet vart man är på väg, så är det värt besväret, det kommer vara jättejättefantastiskt när man kommer fram."
Ur: "Jag är allt du drömt" av Ali Smith
torsdag 2 maj 2013
Delmål två uppnått!
Jag lyckades just kliva på andra sidan av 125 kg till 1:a maj.
124,8 kg.
Och min bäste coach säger att det räknas. ;)
En aning overkligt att jag nådde det målet också...
Nästa etapp: gå ner till 118 kg till den första juni.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)